Savipix
ScanFlyer Rusty
Fördelen med ID biljetter är flexibilitet och pris, nackdelen är att tillvaron blir lite av Rysk Roulette då man är väldigt utsatt för allt som kan gå fel på en resa. Formukollega Henshaws (med flera) tidigare rapporter är väl ett praktexempel på detta och denna rapport är väl vidare ett exempel på hur myterna kring denna förmån kan tas ner lite på jorden.
09OCT10 SK903
ARN-EWR OY-KBN
STD: 1040
ATD: 1100
Säte: Almost but not quite!
Reste ut till Arlanda tidigt lördag morgon fullt medveten om att jag kanske inte skulle komma med flighten men om man inte försöker här i livet vinner man ingenting heller. Ankom Arlanda strax före klockan 0800 och lyckades precis att undgå rushen som uppstod 10 minuter senare. Mycket passagerare som skulle åka mot USA denna morgon och oavsett bemanning i diskarna skapar detta köer när 250+ APIS skall registreras. Nåväl, tog en kaffe med en gammal bekant innan jag ganska fort kom igenom security och fortsatte mot gate F58. Fick besked att mina chanser var ganska små och att jag skulle vänta i gateområdet mitt emot tillsammans med övriga 5-6 på standby listan. Plötsligt ändras displayen i gaten från ”New York EWR till New York EWR via Köpenhamn”. Detta förstod vi alla var ett dåligt tecken men fortsatte vänta samtidigt som blodet pumpade lite snabbare. Signalerna visade sig helt rätt och jag fick återvända in till ankomsthallen, hämta mitt bagage och ta mig hemåt igen. Den kvällen smakade hemgjord pizza och öl extra gott även om besvikelsen var stor.
10OCT10 SK903
ARN-EWR SE-REF
STD: 1040
ATD: 1046
STA: 1310
ATA: 1255
Säte: 20A
Samma procedur idag men med prognosen att dett fanns 60 lediga platser ombord vilket ökade optimismen i den unge Savipix. Väl ute på Arlanda blev jag incheckad och klart men glädjen försvann snart när jag fick besked att på grund av stora viktproblem kunde det bli problem för standby passagerare. Med nummer 18 på prioritetslistan ställde jag snabbt in mig på att det kunde bli en bomtur även idag. Vid dagens gate, F62 kom samma besked gällande viktrestriktionerna och att det bara var att sätta sig ner och vänta och att besked skulle komma cirka 10:10.
10 minuter sent började accepterandet av standby passagerare och med 11 förväntansfulla personer kvar fick vi besked att ”sorry, vi kan inte ta med fler idag även om vi har platser.” Slokörad började jag packa ner min laptop som hade agerat sällskap och började gå mot ankomsthallen igen. Knappt har jag börjat gå innan jag hör någon skrika ”SKALL DU MED TILL NEW YORK ELLER!!!? DU HAR 30 SEKUNDER PÅ DIG ATT BESTÄMMA DIG OCH KOMMA HIT!!”. Detta kan vi kalla starten för CORESavipix för snabbare har jag nog aldrig sprungit i mitt liv. Det visade sig att en av passagerarna före mig hade fått besked om att hennes bagage inte skulle komma med och valde då att stanna kvar. Tack vare att jag reste ensam klättrade jag automatiskt 15 placeringar på listan och leendet var enormt när jag tog emot slippen med min nya sittplats 20D. Kom ombord och möttes av en leende besättning. Insåg snart att hela rad 20 var tillgänglig och valde istället 20A/B för min tur över. Vid avgångstid fick vi besked att vi hade problem med vattensystemet ombord och att tekniker behövde några minuter på sig att ordna det. Så snart herrarna från STS var av maskinen drogs bryggan och vi var på väg mot New York!
Take-off på 01L och en vänstersväng senare var vi på väg. Strax före Förde började serveringen med drinkar. Jag valde en G&T och vatten till mina snacks.
När varmrätten kom visade sig vara biff i rosmarinsås med potatismos och grönsaker. Till en början ganska så smaklöst men lite salt och peppar hjälpte till ganska ordentligt. Till maten valde jag rödvin som för dagen var en Chilenare och det var nog det bästa röda vin jag druckit ombord.
Mycket passande på väg mot New York valde jag att titta på SATC2 då jag hade sett övriga filmer som visades denna dag. Kaffe på maten och en Xanté gjorde att jag lätt kunde luta mig tillbaks och njuta av turen.
Tog en bensträckare bak och där bjöd besättningen alla som kom förbi på överbliven jordgubbstårta från C-klass, en extra finness som många förbipasserande uppskattade enormt. Återvände och bläddrade igenom Scanorama innan jag tog till min egen bok av Jo Nesbö. Fick chansen att jobba lite med ett pågående projekt innan jag sov mig igenom resten av Atlantkryssningen.
Vaknade lite då och då av att besättningen kom igenom och jag tror jag räknade till tre gånger innan jag tillslut vaknade lagom till andra serveringen. Detta var resans besvikelse. Jag hade hoppats på någonting mer än den lilla smörgåsen och juicen som serverades även om detta smakade bra.
Fyllde så i min ”customs declaration” och njöt av inflygningen mot Newark som i vanlig ordning gick över Albany och Sparta innan vi satte hjulen på 22L.
Taxade in till rampen och blev sedan dragna sista biten in till B68.
Hamnade tyvärr ganska långt back i immigrations kön och det tog tid! Är det bara jag eller går det betydligt fortare på ORD? Väskorna tog också tid och jag uppskattar att det tog nästan en timme från att vi hade parkerat tills att jag var ute vid bilen. Efter en rundtur och en bit mat med ett par kollegor tog jag bussen in till 42nd St och spatserade därefter ner till Holiday Inn på W39th. Ett OK hotell som låg bra till ett OK pris med tanke på hur sent det bokades.
Returen
Efter ett par härliga dagar i New York bestämde jag mig för att ta sista natten på Sheraton vid EWR och fick ett bra pris där som inkluderade frukost. Spenderade hela dagen med att gå vilse på Jersey Gardens outlet innan det var dags att bege sig via hotellet och till terminal B dit jag anlände ca 2,45 före avgång.
13OCT10 SK904
ARN-EWR LN-RKH
STD: 1720
ATD: 1716
STA: 0715
ATA: 0703
Säte: 36A
Kötid till bagdrop var ca 15 minuter och betjäningen ganska nonchalant av en ASIG anställd om hade mer fokus på att tugga tuggummi än att vara trevlig. Under tiden jag tog en bit mat tickade en request in från CK att köpa 20 st I love NYC pins och det väckte stor förvåning från personalen i butiken när jag skulle betala dessa. Därefter ut till gate B67 där jag satte mig ner och fortsatte läsa i min bok under tiden jag väntade.
Boarding började 15 minuter efter utsatt tid men med en lätt last denna dag var det inga problem att bli färdiga på tid och vi lyckades till och med komma iväg fyra minuter före utsatt tid och ingen kö till start var det heller för ovanlighetens skull. Servering kom igång efter ca 45 minuter. Maten var betydligt bättre än på vägen över och med en flaska rödvin smakade det faktiskt riktigt bra! Underhållningen till maten var Wallander på engelska som var en ny men inte helt otrevlig erfarenhet.
Efter maten tog jag mig en tur bak i galley för att köpa mig lite saker ur flight shop innan jag somnade gott och sov helt till frukost. Här kunde SAS gott bjuda på den vanliga frukostboxen istället för påsen som vi fick utdelad.
Besättningen på den här flighten var, precis som på vägen över, rätt personer på rätt plats och levererade verkligen god service.
Ankom ett regnigt Stockholm och parkerade vid gate F62 12 minuter före tidtabell.
Summan av det hela är att SK levererar en relativt bra transatlantisk produkt bak i bussen med vissa ”flaws”. Stämningen i bolaget är bättre och det märks tydligt bland crew att det blickas framåt istället för bakåt just nu vilket är glädjande för alla inblandade. Har inga betänkligheter att ta turen igen ej heller på "vanliga" biljetter.
Tack för läsningen och välkommen åter till nästa TR!
09OCT10 SK903
ARN-EWR OY-KBN
STD: 1040
ATD: 1100
Säte: Almost but not quite!
Reste ut till Arlanda tidigt lördag morgon fullt medveten om att jag kanske inte skulle komma med flighten men om man inte försöker här i livet vinner man ingenting heller. Ankom Arlanda strax före klockan 0800 och lyckades precis att undgå rushen som uppstod 10 minuter senare. Mycket passagerare som skulle åka mot USA denna morgon och oavsett bemanning i diskarna skapar detta köer när 250+ APIS skall registreras. Nåväl, tog en kaffe med en gammal bekant innan jag ganska fort kom igenom security och fortsatte mot gate F58. Fick besked att mina chanser var ganska små och att jag skulle vänta i gateområdet mitt emot tillsammans med övriga 5-6 på standby listan. Plötsligt ändras displayen i gaten från ”New York EWR till New York EWR via Köpenhamn”. Detta förstod vi alla var ett dåligt tecken men fortsatte vänta samtidigt som blodet pumpade lite snabbare. Signalerna visade sig helt rätt och jag fick återvända in till ankomsthallen, hämta mitt bagage och ta mig hemåt igen. Den kvällen smakade hemgjord pizza och öl extra gott även om besvikelsen var stor.
10OCT10 SK903
ARN-EWR SE-REF
STD: 1040
ATD: 1046
STA: 1310
ATA: 1255
Säte: 20A
Samma procedur idag men med prognosen att dett fanns 60 lediga platser ombord vilket ökade optimismen i den unge Savipix. Väl ute på Arlanda blev jag incheckad och klart men glädjen försvann snart när jag fick besked att på grund av stora viktproblem kunde det bli problem för standby passagerare. Med nummer 18 på prioritetslistan ställde jag snabbt in mig på att det kunde bli en bomtur även idag. Vid dagens gate, F62 kom samma besked gällande viktrestriktionerna och att det bara var att sätta sig ner och vänta och att besked skulle komma cirka 10:10.
10 minuter sent började accepterandet av standby passagerare och med 11 förväntansfulla personer kvar fick vi besked att ”sorry, vi kan inte ta med fler idag även om vi har platser.” Slokörad började jag packa ner min laptop som hade agerat sällskap och började gå mot ankomsthallen igen. Knappt har jag börjat gå innan jag hör någon skrika ”SKALL DU MED TILL NEW YORK ELLER!!!? DU HAR 30 SEKUNDER PÅ DIG ATT BESTÄMMA DIG OCH KOMMA HIT!!”. Detta kan vi kalla starten för CORESavipix för snabbare har jag nog aldrig sprungit i mitt liv. Det visade sig att en av passagerarna före mig hade fått besked om att hennes bagage inte skulle komma med och valde då att stanna kvar. Tack vare att jag reste ensam klättrade jag automatiskt 15 placeringar på listan och leendet var enormt när jag tog emot slippen med min nya sittplats 20D. Kom ombord och möttes av en leende besättning. Insåg snart att hela rad 20 var tillgänglig och valde istället 20A/B för min tur över. Vid avgångstid fick vi besked att vi hade problem med vattensystemet ombord och att tekniker behövde några minuter på sig att ordna det. Så snart herrarna från STS var av maskinen drogs bryggan och vi var på väg mot New York!
Take-off på 01L och en vänstersväng senare var vi på väg. Strax före Förde började serveringen med drinkar. Jag valde en G&T och vatten till mina snacks.
När varmrätten kom visade sig vara biff i rosmarinsås med potatismos och grönsaker. Till en början ganska så smaklöst men lite salt och peppar hjälpte till ganska ordentligt. Till maten valde jag rödvin som för dagen var en Chilenare och det var nog det bästa röda vin jag druckit ombord.
Mycket passande på väg mot New York valde jag att titta på SATC2 då jag hade sett övriga filmer som visades denna dag. Kaffe på maten och en Xanté gjorde att jag lätt kunde luta mig tillbaks och njuta av turen.
Tog en bensträckare bak och där bjöd besättningen alla som kom förbi på överbliven jordgubbstårta från C-klass, en extra finness som många förbipasserande uppskattade enormt. Återvände och bläddrade igenom Scanorama innan jag tog till min egen bok av Jo Nesbö. Fick chansen att jobba lite med ett pågående projekt innan jag sov mig igenom resten av Atlantkryssningen.
Vaknade lite då och då av att besättningen kom igenom och jag tror jag räknade till tre gånger innan jag tillslut vaknade lagom till andra serveringen. Detta var resans besvikelse. Jag hade hoppats på någonting mer än den lilla smörgåsen och juicen som serverades även om detta smakade bra.
Fyllde så i min ”customs declaration” och njöt av inflygningen mot Newark som i vanlig ordning gick över Albany och Sparta innan vi satte hjulen på 22L.
Taxade in till rampen och blev sedan dragna sista biten in till B68.
Hamnade tyvärr ganska långt back i immigrations kön och det tog tid! Är det bara jag eller går det betydligt fortare på ORD? Väskorna tog också tid och jag uppskattar att det tog nästan en timme från att vi hade parkerat tills att jag var ute vid bilen. Efter en rundtur och en bit mat med ett par kollegor tog jag bussen in till 42nd St och spatserade därefter ner till Holiday Inn på W39th. Ett OK hotell som låg bra till ett OK pris med tanke på hur sent det bokades.
Returen
Efter ett par härliga dagar i New York bestämde jag mig för att ta sista natten på Sheraton vid EWR och fick ett bra pris där som inkluderade frukost. Spenderade hela dagen med att gå vilse på Jersey Gardens outlet innan det var dags att bege sig via hotellet och till terminal B dit jag anlände ca 2,45 före avgång.
13OCT10 SK904
ARN-EWR LN-RKH
STD: 1720
ATD: 1716
STA: 0715
ATA: 0703
Säte: 36A
Kötid till bagdrop var ca 15 minuter och betjäningen ganska nonchalant av en ASIG anställd om hade mer fokus på att tugga tuggummi än att vara trevlig. Under tiden jag tog en bit mat tickade en request in från CK att köpa 20 st I love NYC pins och det väckte stor förvåning från personalen i butiken när jag skulle betala dessa. Därefter ut till gate B67 där jag satte mig ner och fortsatte läsa i min bok under tiden jag väntade.
Boarding började 15 minuter efter utsatt tid men med en lätt last denna dag var det inga problem att bli färdiga på tid och vi lyckades till och med komma iväg fyra minuter före utsatt tid och ingen kö till start var det heller för ovanlighetens skull. Servering kom igång efter ca 45 minuter. Maten var betydligt bättre än på vägen över och med en flaska rödvin smakade det faktiskt riktigt bra! Underhållningen till maten var Wallander på engelska som var en ny men inte helt otrevlig erfarenhet.
Efter maten tog jag mig en tur bak i galley för att köpa mig lite saker ur flight shop innan jag somnade gott och sov helt till frukost. Här kunde SAS gott bjuda på den vanliga frukostboxen istället för påsen som vi fick utdelad.
Besättningen på den här flighten var, precis som på vägen över, rätt personer på rätt plats och levererade verkligen god service.
Ankom ett regnigt Stockholm och parkerade vid gate F62 12 minuter före tidtabell.
Summan av det hela är att SK levererar en relativt bra transatlantisk produkt bak i bussen med vissa ”flaws”. Stämningen i bolaget är bättre och det märks tydligt bland crew att det blickas framåt istället för bakåt just nu vilket är glädjande för alla inblandade. Har inga betänkligheter att ta turen igen ej heller på "vanliga" biljetter.
Tack för läsningen och välkommen åter till nästa TR!
Last edited:
Den nye direkteruta fra OSL skal definitivt prøves neste år.
